Hej!

Haha man kan inte låtabli att förundras över hur folk tänker! Såg en diskusion om hurvida det var bättre med LV eller Gucci som skötväska. Samma som det här med dyra märkeskläder till små bebisar och barn som ändå växer ur sin dyra fina armani skjorta inom 1 månad lixom:P Jag ser inte ner på folk som köper dyra saker till sina barn men jag förstår inte hur dom tänker. Men visst fine om man har pengar men i min värld även om ja hade pengar hade jag nog ändå inte lagt dom på en Gucci skötväska. Min kostar 40kr och fungerar utmärkt även om jag erkänner att jag länge suktade efter en emmaljunga men skulle aldrig lägga 1000kr på en väska.

Men däremot saker jag stör mig på är detta

Mammor som redan innan dom fött vägrar att amma för att det förstör brösten eller är äckligt och att det gör ont. JA DET GÖR ONT MEN DET GÅR ÖVER MAN KAN ALLTID GE DET EN CHANS OCH BRÖSTEN FÖRÄNDRAS ÄNDÅ GENOM GRAVIDIETEN SO GET OVER IT OKEJ!

Sen om det visar sig att man inte kan amma för alla kan faktiskt inte det så är det en annan sak, men kan alltid prova tycker jag!

Hysterin hurvida det är säkrare med snitt än vaginal förlossning, jag anser att det finns risker med båda. Men man ska tänka på att snitt är faktiskt ett stort ingrepp och det är inte alltid lättare att läka efter ett snitt än efter en vaginal förlossning. Man är inte bättre för att man föder vaginalt i vissa fall så går det inte med annat än snitt. Ett planerat snitt är förmodligen lite lättare att hantera än akutsnitt. Huvudsaken är ju dock att barnet och mamman får må bra och klarar sig. Att föda barn är ingen lätt sak direkt gud jag är så nervös så jag vet inte vart jag ska ta vägen inför nästa förlossning och då är jag inte ens gravid än och har inga planer på att bli det än på ett bra tag.

Äh nu ska jag dricka klart mitt te!

Hej!

Åh jaja så blev man 1 år äldre då! Har haft en underbar födelsedag med firande hela långa dagen, fina presenter å massa go mat som älsklingen lagat! Fick ett jätte fint födelsedags kort från Sofia med posten å även ett från Carrow åååhh fyfan va kul. Avslutade kvällen med att prata 2 timmar i tele med henne och återuppliva gamla minnen. Alltså satan så kul vi har haft genom åren! Om allt går enligt planerna så kommer hon hit i maj då ska vi leva loppan!

Näe nu ska jag ta och sova efter denna långa men härliga dag!

Hej!

 Klickar runt lite på nätet och överallt så stöter man på debatter om det här med genus, jag skrev lite om det tidigare. Är faktiskt inte så insatt i det hela men det enda jag vet det är att det är vi som föräldrar som har ansvaret för vad vi lär våra barn. Vi kan välja att klä dem pojkaktigt och flickaktigt eller helt neutralt redan från födseln. Låta dem växa upp och sedan själva göra sina val. Men det är ju när vi som föräldrar börjar komma med våra pekpinnar och säga att nej min lilla son det där är för flickor eller nej så där kan du inte göra för det får bara pojkar göra. Ja klart som fan att dom barnen som man fostrat till att allting är till för alla hamnar utanför när andra barn börjar hacka och peka finger. Sen spelar ju reklamen stor roll eftersom barn härmar å tar efter, när reklamen är så indelad i rosa å blått så tror dom att det är så det måste vara. Killar ska va tuffa å tjejer söta. Nja håller inte med riktigt. Barn är elaka och det börjar tidigt och det är vi som föräldrar som bär det ansvaret för vad dom blir. Jag ska göra allt i min makt att uppfostra min son till att bli en god människa. Om det skulle komma fram att han var elak mot andra barn så skulle jag självklart bli mycket besviken och ta i tu med det hela. Ja jag vet inte riktigt vad jag ville säga med det hela mer än att det är fritt för alla att göra precis som dom vill angående det här med kläder å leksaker å sånt. Men en sak som alla föräldrar bör tänka på är att lära sina barn att det inte är knasigt med en kille som dansar å en tjej som spelar fotboll. Och nej kom inte med några fåniga argument att killar som gör typsika tjejsaker blir bög, fattar inte. Det måste vara en av de fånigaste sakerna nånsin. Mja frågan är ju bara hur man ska få till en bra lösning på det hela?

Hej!

Sitter å dricker kaffe och laddar upp inför kvällen, Niklas ska snart gå på jobb så blir ensam med lillen men tror jag har en mycket trött liten grabb idag. Igår envisades han med att vara vaken 10 timmar, och natten var inte heller så bra. Men nu sover han så gott på pappa så :) Helgen spenderade vi i grimnäs med sol och tårta inte så tokigt. Annars så sitter jag mest och funderar på lite olika saker mest på de här med hur jag ska orka börja ta tag i vikten. Jag vet att jag skrev förut att jag var så pepp å redo att köra igång, men de känns så jäkla svårt! Sa ju att jag skulle köra GI men behöver kolhydrater när jag ammar. Så nu har jag tagit fram en gammal klassiker som jag körde med förut, måltidsmåttet och det är ju som tallriksmodellen fast lättare att mäta upp med. Så nu blir det att använda det på alla måltider så får jag se hur det går. Börjar även med att sluta käka onyttigheter på veckan. Jag tror och hoppas att med hjälp av detta så ska det gå.

Varför har jag då blivit så himla besatt av det här igen? Jo för jag hade ett mål när jag började på  itrim, ett mål för att jag hade nått en gräns där sambokilona blivit för många och tagit för hårt på mig. Nu har ju även graviditeten satt sina spår och när man redan hade lite övervikt så blir det lixom lite mer. Jag vill göra det här för min egen skull, men även för min son. Jag vill inte att han ska ha en lat mamma som inte orkar leka mer än 5 minuter utan att bli trött. Jag vill må bra. Jag vill känna att jag orkar med. Sen är det ju det också att jag längtar så himla mycket att kunna få ett syskon till Vincent. Men jag vill inte utsätta mig för en ny graviditet innan jag gått ned. Vill inte ha riskerna med högtblotryck eller grav.diabetes även om jag klarade mig denna gången så är ju alla graviditeter olika. Plus att jag vill vara mer i form inför allt som det innebär med en ny gravidietet och allting blir ju annorlunda när man redan har en liten knodd att ta hänsyn till. Så borde ju egentligen bli himla peppad på att sätta fart med viktminskningen för när vågen visar -30 så blir det bebisverkstad. Haha ja man kan ju tänka att jag är galen, Vincent är ju bara 2,5 månad hur kan man då redan tänka på en till?! Svaret är enkelt, innan jag blev gravid så visste jag inte ens hur mycket jag ville ha barn. Nu kan jag inte tänka mig ett liv utan. Vi är helt överens med att Vincent inte ska vara ett ensambarn. Sen är ju frågan vad som är optimalt mellanrum mellan barnen, det är ju nog väldigt idividuellt men vi känner att det vore lagom till 2015 med en ny liten en. Men det gör inget om det blir 14 heller. Men som sagt allt hänger på när jag lyckats gå ned och sen kanske vi ändrar oss på vägen. Men ja jag längtar faktikst att få uppleva allting igen. Sen så vill jag också vara klar med barnafödandet innan 30 haha :P

Nä nu blir det lunch och sen ut och promenixa!

Hello!

Äntligen fredag och Niklas är ledig så himla skönt! Solen skiner å vi har hunnit va ute på en liten promenix och nu sitter vi och dricker kaffe. Snart ska vi fara till Grimnäs för att Mattis har fyllt år så ska ge han ett paket å äta lite middag å tårta :) Igår var vi och köpte lite nya kläder till skrutten som bara växer å växer, älskade lilla prins hela 10 veckor blir han imorgon <3

Annars händer det inte så mycket just nu mest längtar vi tills frejkan åker av så lillen kan få börja träna sina små starka ben lite mer, och så vill vi ju ha mer sol och såna här härliga vårdagar, längtar efter sommaren och att få va ledig å bara njuta i solen och av lillens framsteg!

Ha en trevlig helg!

Hej!

Jahap idag var det dags för efterkoll hos BM, allting var bra och fick min förlossningsjournal, kul att kolla på.  Ja i alla fall så det enda som är det är ju vikten. Det bästa innan en ny graviditet är att gå ned till under 100, det betyder 19kg minst som ska bort. Så nu tänker jag köra, blir troligen GI plus att träna på Itrim. Långa barnvagnspromenader och mycket aktivitet hemma. Har hantlar som jag kan träna med och situps för att stärka magmusklerna igen. Får ju inte hårdbanta så länge jag ammar. Men till hösten kommer jag köra en sån där snabbkur igen ungefär 4 veckor bara för att få en boost dom sista kilona. Räknar med att jag kan tappa 1 kg i veckan om jag är strikt, kanske 2 om jag är super duktig. Jag vet inte hur mycket man kan tappa men ska prata med min coach på itrim om hur jag ska göra. Känns jätte viktigt för mig att komma i form igen, dels för att orka med Vincent och om drömmen ska bli som vi vill att få ett syskon till honom vill jag redan byggt upp kroppen innan. Hoppas bara att p-pilrena inte kommer att ge mig nån stor viktökning! Kommer starta på måndag, ska göra en lista så det blir lättare att hålla koll på maten. Men träningen börjar redan imorgon, för promenera gör vi ju nästan ändå varje dag!

Hej!

Ljuva fredag som bjöd på solsken, sovmorgon och marknad med kolbulle och lagomt frusna fötter i converse, barnvagnsträngsel och färgglada balonger. Hem för lite bäbisbus och bäbismys <3 Sen blev det hemmagjord pizza i soffan framför Bones. Nu hinner jag inte skriva mer, för jag har en son som kallar på uppmärksamhet, ögon säger fram med mjölken mamma och illa kvickt annars ger jag dig en karate spark :P

Trevlig helg på er!

Hej!

Haha blir många inlägg på natten nu, Vincent sover på soffan och har sovit sen kl 22 det är helt underbart, så borde egentligen ligga under täcket själv och slumra men som vanligt så hittar kroppen reserver och man ångar på tills det blir dags för nattmålet och man somnar med gullungen fastklistrad vid bröstet.

I alla fall kom på att tänka på en massa saker när jag satt å tittade på gamla bilder och inser att det är en massa jävla slump i att jag sitter här och är en del av en liten egen familj nu. Allting började ju med att vi flyttade till ÖSD eller ja rättare sagt till Stugun och om vi inte hade gjort det så hade jag inte börjat jobba på Bergegården. Då hade jag inte träffat Disa och Matilda (ja Peter oxå förståss) Utan dom hade jag aldrig lärt känna Sofia (Å Alex å Nea) Sen här vid Sofia är det lite stopp. För här är det hennes val som gjort att jag är världens lyckligaste just nu. Lixom tur att hon började plugga å lärde känna Kalle å Johanna. Tur att Sofia bjöd mig på fest en gång den 14/11-2009 närmare bestämt. Sen är det ju bara ännu en slump att just Kalle lyckades övertala sin polare Niklas att komma på denna fest som blev början till nånting stort!

Haha det är så sjukt när man tänker efter, bara en enda sak som hade vart annorlunda och Vincent hade inte varit här, ja vem vet ens hur jag hade mått. Alltså minns hösten 09 eller ja hela året där, jag var bitter med Peter, vi skulle aldrig hitta kärleken, allting sög, sanningen jag träffade killar på krogen, gick hem med dom, inget mer, hatade allt, hatade livet, att va ensam, tjock, misslyckad, ful, lyssnade på musik, självhatade orkade inte.

Den där festen, han skulle ju bara vara 1 av alla dom, men det var nånting mer där som lockade mig att bryta mig ut, att ta i tu med mig själv och börja leva på riktigt. Här sitter vi nu 3 år och 3 månader senare med världens finaste son, den största lyckan i världen. Framtiden är vår, jag är en helt annan person som växt fram genom dom här 3 åren. Det finns aldrig några garantier men förhoppningsvis så klarar vi att ta oss igenom alla kriser som kan uppstå i ett förhållande när man har barn.