Hej!

Ja kära läsare nu har det gått 14 dagar och jag lever ännu ;) Idag körde jag ett pass i cirkeln och på sista varvet så körde jag verkligen all in! Var så jäkla trött efter bara dom 3 första stationerna men jag pushade mig ännu hårdare och körde hela vägen runt, kände mig jäkla stolt efteråt kan jag säga! Vågen säger idag -7kg, så det går verkligen åt rätt håll! Belöningen blev hemma spa med ansiktsmask och hårinpackning :) Nu är jag sååå redo att köra sista veckan med sopporna innan jag byter till LCD maten.

Kram

//jowjow

Hej!

Jaha så var det fredag igen och det är på något vis fredagarna som är värst, jag känner sånt behov att få dyka ned i en chipspåse och hinka litervis med coacola, varför? Jo för att det har blivit ett invant betende att fredagsmysa, och jag antar att det kommer ta ett tag innan man får bort dom tankarna från hjärnan. En annan sak som jag just reflekterade över är att jag har alltid ätit när jag har tråkigt, just nu har jag det. Skulle lätt kunna gå och köpa nå gott att laga till middag, MEN jag vet att jag inte får. Just nu så är det enda som inte får mig att göra det, tanken på målet. Det faktum att vågen visade -6kg imorse ! Men jag vill inte det här mer, min motivation är som bortblåst, jag vill äta äta äta! MAT MAT MAT! Jag vill dricka öl och äta chips! Just nu känns det som att jag inte pallar med det här längre. Det är ju bara rena turen att man jobbar denna helgen och nästa helg med så är i alla fall soppveckorna över. Sen kommer nog motivationen tillbaka. hoppas jag. Men just nu känner jag helde för att bli en fet gris igen, än att fortsätta med det här. DET ÄR SÅ JÄVLA JOBBIGT!

//jowjow

Hej!

Nu har jag levt 10 dagar på itrims VLCD mat, och idag testade jag en ny sak, att krydda min tomatsoppa, la till pytte lite cayennepeppar och lite basilika och oregano, hela soppan blev så mycket bättre! Så det är ett tipps, man får ha kryddor i maten, i alla fall lite, men inget som det är socker i så kolla upp det först. Ikväll plågar jag mig självt med att kolla på matlagningsprogram, haha! Men det är inte så farligt, visst har jag en längtan efter mat. Att få sitta ned och äta en god bönsallad med fetaost och en fin köttbit, kanske ta ett glas vin till. Men jag klarar mig, jag vet det. Kommer njuta så mycket mer av det sen! Körde ett pass på itrim idag, klarade 3 varv för första gången, jätte stolt!

Jo ska berätta lite om mig 2008 så vägde jag mig en dag och vågen visade på 99kg, då bestämde jag mig för att gå ned i vikt, för jag skulle inte nå den hemska siffran 100! Jag började med GI och gick på sikt ned till 89kg, jag kände mig glad och stolt, men under 2009 så hände massa saker i mitt liv som fick mig att tappa fokus. Jag började slarva med maten, jag åt mycket kolhydrater och jag slutade gå ut och gå. På hösten så träffade jag Niklas och sen när vi flyttade ihop ett år senare så började min vikt sakta att skena iväg. Gjorde några halvhjärtade försök med olika dieter ibland under 2010-2011, men inget som jag orkade kämpa för. Blev 1-2kg ner sedan upp 3-5 ungefär. Men när jag vägde mig strax efter jul och såg sifforna på vågen, 124kg så kände jag att nu är det nog. Jag var vid mitt vägskäl! Fortsätta tills jag inte orkar eller göra något åt saken nu!

Redan nu idag 1.5 vecka in på itrimprogramet så visar vågen på 118kg och det känns fantastiskt, känner mig så jävla glad! Kommer fortsätta kämpa som fan för att nå mitt mål!

Nåja hoppas att ni får en bra kväll och ta det lugnt med kvällsfikat ;)

//jowjow

Hej!

Ja det här med vikt är ju en evig fråga, och ideal matas man ju av dagligen. Det finns oändligt med bilder på hur man ska vara för att det ska betyda nånting. Smal, smal, smal och åter igen SMAL. Helst så tunn att du knappt väger nånting alls, och det finns hur många variationer på dieter som helst. Då kan man ju fråga sig, varför får man inte bara vara som man är? Mitt svar på detta är förljande:

Jag bryr mig inte om folk ser ut, anledningen till att just jag vill gå ned i vikt är inte för att bli smal, utan för att jag vet vad en stor övervikt gör med kroppen. Det är dock viktigt att poängtera att även UNDERVIKT skapar stora problem för kroppen och hälsan. Ni ska kolla på Superzise VS Superskinny, där får man veta massa hemska saker som händer med kroppen om det går för mycket åt det ena eller andra hållet. Jag har insett att jag måste komma ned till en normalvikt för att min kropp ska orka med mitt jobb, och för att jag ska kunna leva mitt liv fullt ut.

Idag på jobbet blev jag ifrågasatt varför jag käkar dom här sopporna just nu, när man kunde äta och må gott istället. Ja visst jag vill äta och må gott, men inte till vilket pris som helst. Poängen med itrim är ju att man ska uppnå en snabb viktminskning i början för att bli mer motiverad att fortsätta träna och lägga om sina matvanor. Det här handlar om en så kort period av mitt liv. Jag kommer att äta vanlig mat sen som ja tycker är god. Men jag kommer att tänka på hur stora portioner jag tar, och hur ofta jag äter. Man kan i princip äta vad som helst om man bara rör på sig och tänker på att inte äta för mycket. Om man nu inte råkar ha en super bra ämnesomsättning så att man knappt går upp i vikt vad man än äter. Men jag som inte är sån och som har anlag för övervikt i släkten. Om det är det enda jag måste göra sen för resten av mitt liv så är det ju inga problem. Därför tycker jag itrim metoden är bäst för mig.

/jowjow

Hej!

Woho idag mår jag bra, har ätit mina soppor och jobbat och varit glad hela dagen. Tror det är för att jag tänker i nya banor. Jag vet att det är en del av min vardag nu att äta den här typen av mat, så jag tänkte inte ens på det idag när jag satt med dom andra på lunchen och drack min kaffeshake. Jag känner mig positiv och hoppas att det håller i sig. Dessutom går dagarna väldigt fort då jag jobbar så mycket så de flyter på. Herregud 1 vecka och 1 dag, varje dag när jag tagit min sista shake för dagen så känner jag seger. Seger mot kilona. Känns så jävla bra! Kanske synd bara att det tagit mig så många år att verkligen göra något åt det här. Men det är lättare och fortare att gå upp i vikt, än att gå ned.

För mig så har hela mitt liv varit en kamp mot vikten, och hur man än vill så är det inte lätt att glömma alla hårda ord och blickar som man fått utstå genom åren. Visst jag har klarat mig bra, jag tog mig ur det mesta på mitt egna lilla vis. Kanske var det inte så bra, men jag lever ju. Jag bevisade att jag var starkare än alla andra. Jag gick till och med ned i vikt ett tag och fick en kick. Men sambokilona sätter sig fort. Man blir trygg i den man är och tänker inte så mycket på att det kanske inte var så bra med den där extra ostiga pizzan. Dom 5 fredags ölen/vinglasen eller den där påsen med chips som man fick i sig på en hel dag. Multiplicerat med flera. Släng även med lite luncher ute på samurai och eastern palace. Någa burgare på MAX och cola burkarna.

Nej, kommer inte sluta med allt det goda i livet, men kommer lägga om min livsstil. Tänka mer på vad jag äter och aldrig mer låta min vikt skena i väg så pass mycket att det blir ett hinder i min vardag. Det är helt okej att man är lite mullig, de ska finna lite att ta på. Att vara för smal är inte mitt ideal. Jag vill bara vara (inte NORMAL) för vem fan är det? Vad är normal egentligen? Nej, jag vill bara vara den jag är, men med en vikt som jag trivs med och som är hälsosam för mig.

//jowjow

Hej!

Sitter på jobbet, har rast! Har varit lite bättre idag, åkte iväg och tränade och fick lite mer energi i alla fall. Är jävligt glad att jag klarat 1 vecka. Nu är det bara 2 kvar med dom här vidriga sopporna, längtar som fan! Ett plus att vågen visade på -5 kg idag woho! Nu ska jag inte väga mig förän på träffen om 9 dagar! Men var tvungen att kolla idag för att orka kämpa vidare. Känner dock av effekt av att de känns som att vissa kläder sitter lite lösare redan. Oavsett om detta bara är psykiskt så känns de massor värt för mig!

/jowjow

Godkväll kära läsare!

Jag har bara en sak att säga och det är: FY FAN! Idag mår jag så jäkla uslet, känner mig på botten, som att det här är det värsta straffet i världen. Skulle kunna råna en pizzeria ungefär just nu! Det är konstigt då allting var så himla bra igår och i torsdags! Har haft ungefär noll energi hela dagen,. men ändå gått omkring och smilat och varit social med brukare hela dagen på jobbet, men inte lika social mot mina arbetskamrater. Jag har mest surat för mig självt i ett hörn. Jag hoppas att det inte blir så här imorgon med, pallar inte det. Men jag anatar att det bara är att kämpa på! Måste bara hitta igen min glöd som jaghade i början av veckan!

/jowjow

Hej!

Ja vad ska jag säga, är glad att jag klarat mig så här långt, idag stod jag inför ännu mer utmaningar. Blev återigen erbjuden fika av en brukare, men fick tacka nej, förklarade den här gången att det var för att jag måste sluta lite med socker. Kände att jag inte riktigt kunde gå in på hela konceptet med itrim för en liten tant på 80 lixom. Någon hade även fixat chokladpudding till jobbet som jag fick tacka nej till hur många gånger som helst. Alla började prata om hur mycket gott de skulle äta och dricka ikväll för att det var fredag. Känns jätte jobbigt. Plus att det  jobbigaste idag är att jag har börjat ogilla maten, alltid på slutet, när jag nästan ätit hela så kan jag inte äta upp. Måste tvinga i mig de sista, men känns som om jag ska spy upp det. Som att maten bara växer i munnen. Ja det är ju bara att stå ut, men funderar på att köpa mer färdiga shakes på söndag och köra på dom ett tag. Ska även köpa gröten för den var helt okej och börja med den till frukost. Ska kämpa på, är ju snart bara 2 veckor kvar som jag måste äta helt flytande. LÄngtar verkligen tills jag får börja med LCD maten! Det ser mycket godare ut när Niklas äter!

/jowjow