Hej!

Ja det är otroligt vad tankarna kan få fart så här på småtimmarna, tänker på allt och ingenting egentligen. Just nu tänkte jag att jag skulle dela med mig av den verkliga verkligheten.

Måndag 14/1 vi blir utskriva från BB och åker hem med ett litet knyte och ska helt plötsligt klara oss själva, utan personal som kan hjälpa oss med allting som vi inte vet nånting om. Sömnen är i pricncip obefintlig vet inte riktigt vad jag lever av bara kärlek och nån resev energi som jag lyckas hitta nånstans.

Hemma, allting är i ordning ställt Forsgrens familjen kommer och gör middag åt oss och tittar på knytet. Han har inget namn dom gosar han vaknar, skriker vill nog amma, jag får panik känner mig stressad och det går inte alls som jag tänkt, kaos i hjärnan.

Kväll vi ligger och tittar på lilla prinsen, försöker tolka gråten, byter blöjor, försöker amma, det gör ont så in i helvete, sittar ut i sovrummets blåa ljus och tårarna bara rinner, orkar inte, förstår inte, ska det vara så här? Måste på toa byta binda för sjuttioelfte gången, känner mig fortfarande öm och allting gör lite ont i hela kroppen.

Dagarna går, försker hitta en rytm, lära mig vem den här lilla männsikan är,tänker att det var så fint när han låg i magen, det var så enkelt, gråter, hatar amningen, hatar att blöda igenom bindorna, känner mig så usel och dålig som inte förstår vad knytet vill. Gråter lite mer, nej inte bara lite snarare floder. Ska det inte vara så underbart mysigt att få barn?

Svar: Ja och nej, det är verkligen inte bara gulligull det är ett helvetes jobb, det är slitigt att inte få sova, önskar att nån talat om att amningen gör ONT i början och inte bara att det tar tid att få till det hela. Kroppen är öm, fan en mindre vattenmelon som man ska trycka ut och man blöder som mens gånger tio i typ vad som känns som 100 år efter åt.

7 veckor och 5 dagar, nu har han ett namn Vincent, jag förstår hans signaler om än fortfarande det blir lite fel ibland, vi sover ikapp när det går, amningen funkar och det är ren kärlek när man tittar in i hans små ögon och håller dom små händerna.

Är så tacksam för att Niklas har stöttat mig hela tiden och finns vid min sida, hade aldrig klarat mig igenom den 1 veckan annars, ville verkligen ge upp allting och det kan vara så, det är inte konstigt, man har tusen hormoner i kroppen och känslor som är så svåra att sätta ord på.

Nån mer där ute som känner samma sak? Eller förstår vad det är jag försöker säga, någon som läser som ska bli mamma, bli inte rädd ingen känner lika, men det är inte lätt, men det är så det ska vara, att allting inte flyter på perfekt, men det är bara det att man inte vet om det, för man får bara höra om det som är perfekt. Däför kände jag att det var viktigt att skriva om det här, kommer skriva om både det bra och dåliga i bloggen.

Nu ska jag ta en nattmacka och flytta lill prinsen från soffan till sängen och hoppas på nån timmes sömn i alla fall!

 

Alexandra D

7 mars 2013 08:08

Jag älskar din blogg! Det bästa är att den är så himla ärlig. Och det låter som du klarar mammarollen super.
Och er lilla Vincent är så himla söt!

Massa kramar /Alex

http://Dahlgrenaa.wordpress.com

jowjow

7 mars 2013 13:39

tack! man gör så gott man kan, man hade det lixom inom sig på nått vis, vet inte hur men det kommer av sig självt det där med att vara mamma

 

Alexandra

7 mars 2013 16:32

Jag längtar jättemycket tills jag får en liten skit:) hoppas allt är bra med er alla trots lite sömn :)

http://Dahlgrenaa.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jag har flyttat min blogg till en ny adress: nouw.com/jowjow ...

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 3656369669"

Hej!   Jaha då var det fredag igen, verkorna går fort nu! Jag satt och räknade idag att för att nå mitt första mål till december behöver jag gå ner i snitt 3kg i månaden från och med nu!! Men det ska ju inte vara nån press, men fan vad kul om man...

Hej!   Usch denna dagen började inte bra, eller natten ska jag säga. Vincent fick krupphosta och det var jätte obehagligt och efter det så sov han såklart jätte dåligt, så idag har vi varit hemma hela dagen!   Just nu så sitter jag och kolla...

Hej!   Tisdagkväll och här sitter jag med em kopp kaffe och inväntar tvkvällen. Jag började då fundera på min resa, hur långt jag har kommit och vart jag vill. Ibland blir jag sur för att det gå för långsamt, att jag vill komma till mitt slutmål ...